7 juli 2009

Okej... Nu ska jag försöka skriva ihop nåt bra om minnesstunden.

Allt började med att Smokey Robinson läste upp två tal från Diana Ross och Nelson Mandela. Sen dröjde det ca 10 minuter tills nästa framträdande var. Det var en grupp människor som började sjunga "Soon and very soon we are going to see the king" och in kommer bröderna mfl. och bär guldkistan med Michael Jackson i, och då, redan då brister jag ut i gråt. Michael Jackson is gone.

Pastor Luscios Smith börjar minnesstunden med ett tal. Strax därefter kommer Mariah Carey in på scen och sjunger I'll be there, vilket inte gör gråten bättre, jag brister ut igen. Och celebriterna kommer väldigt tätt efter varandra, tal och låt varannan gång ungefär. Lionell Richie sjunger Jesus is love. Berry Gordon som är grundaren till Motown höll ett långt och bra tal, bland annat så sa han "He's the greatest entertainer that ever has lived" och det är Sant! Det är nu en paus mellan framförandena och det visas bilder och gamla klipp från Michael Jacksons karriär. När tillslut Stevie Wonder blir hjälpt fram till pianot och börjar sjunga "I never dream you'd leave in summer". Efter hans framförande kom två herrar Kobe Bryant och Magic Johnson fram på scen och höll tal, och jag la märkte till att han sa nåt fint om alla i familjen... utom Joseph. Undra varför? Och nu var det dax för ännu ett sångframträdande, nu av Jennifer Hudson, som sjöng MJ låt "Will you be there" som jag bara älskar, och brast ut i gråt igen och igen och igen. Pastor Al Sharpon håller tal och när han gjort det kramar han bröderna och går fram till mamma Katie, men inte pappa Joseph trots att han ställde sig upp. Varför? John Mayer spelar "Human Nature" på elgitarr, mycket fint. Brook Shields håller ett tal, känsligt tal, hon har gråten i halsen hela tiden, och jag tror det föll en och annan tår tillslut, det gjorde det på mig i alla fall. Hon pratar om hans skratt, hans leende, att han gillade att skoja, och ja, hans skratt och hans leende var one of a kind. Lovely. Hon säger att hans favoritlåt var Smile, någon Charlie Chaplin låt, som Jermaine Jackson, MJ bror, framför direkt efter. Martin Luther King III och Bernice A. King håller tal. Ucher sjunger "Gone too soon". På storbildsskärmen som under hela kvällen bytts bilder på MJ, visas nu en video när Jackson 5 sjunger "Who's loving you" och fiffigt nog så kommer Smokey Robinson upp på scen igen, som skrivit just den låten, som både han och Mr Gordy är eniga om att Jacksons framförde den bättre än Smokey. Britain Got Talent finalisten Shaheen Jafarghool, en 12 årig pojke, sjunger. Kenny Ortega, som var producent för This is it turnén och andra turnér talar. När han sagt sitt, sjunger en blandad kompott två av hans låtar som han själv var mest stolt över "We are the world" och "Heal the world" och vid den sistnämnda låten hade hela hans familj kommit upp på scen. Jermaine och Marlon Jackson höll ett tal var där på scen, och även Michael Jacksons dotter Paris ställde sig framför mikrofonen och sa "Ända sen jag föddes har pappa varit den bästa pappan någon kan föreställa sig, vill bara säga att jag älskar honom" när hon sedan brister ut i gråt och vänder sig mot faster Janet och går av scen.

Kvällen avslutas med att de bär ut kistan igen, till en instruemental "man in the mirror", jag tror att det var den, nästan säker på att det var den. fint. fint. fint. mycket fint. och nu är dom på väg med kistan och MJ kropp till hans sista viloplats. R.I.P.

Det har varit en otroligt bra kväll, ledsam kväll. Jag har grinat konstant i 2,5 timma typ. Konstant. Men det har varit bra. Och jag tycker att det var roligt att bröderna bar var sin paljetthandske för att hedra sin bror. Kanske man fick sitt avslut ikväll. Kanske man kan sluta tänka på det så mycket. Just smile. Ja, le för Michael Jackson, The greatest, The best. iLu.

Nu är det the dangerous tour, och sedan ska jag varva den med top 20. Kanske jag kryper ner i sängen medan, kanske jag sitter kvar här. Godnatt och kom ihåg: SMILE!