7 juli 2009

Nu tänkte jag sammanfatta lite av det jag sett under dagen, medan jag väntar på att minnesstunden ska inledas.

Strax efter 14 började filmen The Jacksons: An American dream.
Filmen inleds med bilder och små videoklipp från Jackson 5 karriär och Michael Jacksons solokarriär. I bakgrunden har jag satt på livekameran som visar Staples Center utifrån, klockan är tidigt på morgonen i LA, det enda som syns är ett par polisbilar, några mörkklädda personer, blinkade ljus, tänkt, snart, om några timmar ska den där platsen fyllas med fans i väntan på att få släppas in i arenan. I filmen får man följa Joseph och Katie när dom träffas, hur dom blir tillsammans, flyttar till Gary, Indiana, och där föder de alla sina barn, 9 stycken. Joseph drömmer om en musikkarriär och att bli boxare, flytta till Kalifornien. Det är hans dröm. Och när han mister sitt jobb, blir friställd, tar han upp sin dröm igen som musiker och ska slå igenom hade han tänkt. Hela familjen var en väldigt musikalisk familj, inklusive mor och far. Nånstans börjar även deras mor Katie jobba, och är borta flera dagar i streck, vilket barnen inte tycker är roligt. När jag ser filmen tycker känns det som om det var där nånstans som ingen av föräldrarna hade riktigt tid med barnen, dom fick klara sig själva, jag kan ha helt fel. Det var när Tito haft sönder Josephs gitarr som pappan tvingar honom att spela, och där inser han att han har talang, och att han kan tjäna pengar på det här. Och Joseph är riktigt riktigt riktigt elak. Vid deras träningar inför uppträdanden, om någon gjorde fel så var det smisk som gällde, de var tvugna att hämta en gren från ett träd eller så sloghan dom med bälte eller slog han med sina bara händer. Jag blir arg när jag tänker på det. Hur kan man göra så? Hur? I pausen kollar jag på datorn igen, det enda som syns är ett 20 tal polisbilar som strömmar in, knappt en människa syns till, kanske för att klockan än så länge bara är 6 på morgonen eller nå sånt. Michael Jackson ville vara med i bandet, Jackson 4, men hans far tyckte att han var för liten. Vid ett uppträdande på skolan då han sjunger "Follow every rainbow 'til you find your dream" vänder sig Katie till Joe och säger "Jag tror Jackson 4 ska bli Jackson 5" eller nåt liknande. Michaels ända vän var en råtta som bodde i deras hus, men som han en dag hittar död i en råttfälla. Det blir paus igen och jag kollar på datorn, nu syns det bilder från familjen Jacksons hem i Encino, men sändningen har hakat upp sig, så det enda som syns är stillbilder på en svart bil och några tjocka gubbar i svarta kostymer. Filmen fortsätter och Jackson 5 fortsätter uppträda, mest på olika talangtävlingar och vann 2:a pris, en färgtv, men Joseph struntar i tvn och säger "Vi tar inga andrapriser" och går därifrån. Nu var det bara att träna mer. De blir äldre och äldre, flickor kommer in i deras liv vilket Joseph inte tycker om. Motown. De slår igenom med "I want you back". Nu när jag kollar på datorn en tväris känns det lite konstigt, på ena skärmen visas en film om Michael och hans liv, på datorn visas verkligheten, det ska ske en begravning, en minnesstund av honom som jag just nu ser en film om. Overkligt. Nånstans här så gav jag upp lite med anteckningarna. Hur som helst så var den första delen av filmen slut. Och andra skulle snart börja. Men jag hängde inte riktigt med i den, för nu hade det börjat på MTV också, plus att det blev mer intressant på livesändningarna. Jag kan säga några reflektioner från filmen. Angående Joseph: Sträng, dum, korkad, idiotisk, bara tanken på att dom inte skulle kalla honom pappa utan till namn säger väl en hel del. Har inget snällt att säga om honom. Michael Jackson: En tuff liten grabb, som ville väldigt mycket, som visste vad han ville. Mamma Katie: Feg.

När klockan slog 18.00 så bar de ut guldkistan från den privata ceremonin och in i bilen för att köra till Staples Center där den officiella ceremonin ska sändas. Sändningen har börjat på tvn, men allt som hänt är två brev som lästs upp från Diana Ross och Nelson Mandela. Nu händer det dock nåt, nån musik. Så nu ska jag koncentrara mig på det. Michael Jacksons minnesstund.