What a day får man säga idag också.
Jobbat 8-17, otroligt dryga dagar, men idag gick den fort ändå... Även om jag längtade till 17 från lunch ungefär. Men hur som helst... min favorittant gick bort idag, tråkigt. Men, skönt för henne, för hennes smärtor var inte nådiga, hon hade inget liv, men världens gulligaste tant, helt sjukt. Jag trodde ju att hon skulle ha dött för länge sen, man kollade dödsannonserna under semestern för att se, men hon dök aldrig upp, så jag är glad att hon levde när jag kom tillbaka, jag är glad att jag jobbade idag så jag fick säga hejdå, jag är glad att jag fick göra iordning henne efter att hon dött, så hon fick bli den tant som man minns henne, inte i en vit nattsärke som alla använder, utan i hennes egna kläder, i den illgröna koftan som hon älskade, i dom beiga byxorna som hon alltid blev så sur över när dom var tvunga att tvättas. Jag tror man aldrig kommer glömma henne, precis som jag aldrig kommer glömma min favoitgubbe som gick bort för... länge sen. Ganska jobbigt jobb ändå. Dom kommer till oss för att leva sin sista tid. Dom kommer dö så småningom. Kanske imorgon. Kanske om en vecka. Kanske om ett år. Men dö, hos oss, kommer dom göra. Och det är VI som ska göra deras vardag till den bästa. Det är inte lätt. Man skäms ibland över hur lite tid man har, tar sig. För bara en liten liten stund med en person, ger så mycket, både för denne och för en själv. Då kan man gå hem och känna sig nöjd, när man har tillfredställt en person åtminstone, förhoppningsvis fler. Förhoppningsvis alla. Jag tycker om mitt jobb.
MEN NU ÄR DET BARA 10 ARBETSTIMMAR KVAR TILL SEMESTER!
Ha ha ha. Jag längtar till Stockholm. Jag har fullt upp alla dagar tills tisdag...
Imorgon: Jobba, rensa kylen, handla, promenad
Lördag: Tvätta kläder (har huuuur mycket som helst...), promenad
Söndag: Jobba, fixa tvätten, städa
Måndag: STÄDA, packa
Tisdag: Stockholm, here we come!
Nej, nu måste jag gå ut med Theo, han är övervänt, sedan blir det att se sommar med Ernst, sen sova!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar