JAKTEN PÅ DEN FÖRSVUNNA STADEN

Vilken kväll. Jag förstår varför jag längtat så sjukt mycket till denna kväll. Dessa två karlar är genier. GENIER.

Jag och Maria for in till stan vid halv sex, fick på TC och skulle käka middag. Tog tvårätters, riktigt gott. Det första jag gör när jag sätter mig ner vid bordet är att tappa ner saltkaret på golvet så hälften for ut. Blev inte förvånad. Klumpeduns. Sedan börjar vi prata, och så säger jag "Tänk om dom bara kunde gå förbi så man fick en liten glimt av dom!" Och det går inte många sekunder så säger Maria "Annelie, titta!" DÅ KOMMER DESSA TVÅ PLUS NÅGRA TILL, och sätter sig vid bortet bakom oss. Ha ha. Ja jag fick som jag ville ;) Under middagen så skrämmer Maria upp mig lite mer än vad jag var innan, hon berättar än en gång att de pekar ut folk på måfå som ska ställa sig upp och får svara på vad som är grejen med Umeå. Jag är SÄKER på att detta kommer hända mig. Jag som avskyr allt vad uppmärksamhet heter. 

Käkar. Sedan går vi till Idun och sätter oss, det är folktomt. Alla är utspridda över hela salen. Någon sitter där, några där borta, någon vid scenen osv. Då är klockan ändå HALV åtta. Det kommer fler och fler, men vi sitter verkligen vid blickfånget. Ingen bredvid, ingen framför, ingen bakom. VI SYNS. Klockan hinner bli kvart över åtta innan ALLA kommit och äntligen kommer det några och sätter sig vid oss.

Showen börjar. Jag skrattar HÖGT. Jag applåderar HÖGT. Precis som jag lovat. Kan inte berätta så mycket om själva showen, för det skulle inte göra sig så bra som det faktiskt var. Dom är genier. Dom är bäst. Det innehöll historier från tidigare år, sång, foton, filmsnuttar. ALLT. Det vi kommer bära med oss är: Det här är livet! (Med skånsk dialekt).

Vi kom fram till en slogan. Av alla ord och saker som handlar om Umeå fanns TVÅ ord kvar: FUCK YOU. Så slogan blev: Kom inte här och com! 

När de gick av scen, stod alla upp och klappade och viftade med flaggorna, de kom in igen och sjöng en sista låt tillsammans. Om du lämnade mig nu, Lars Winnerbäck. (Filmade detta, kanske lägger upp det på youtube någon gång). Detta kunde inte avslutats på finare sätt. Man gick därifrån med en varm känsla och ett glatt leende. Det här är livet!