Have you ever hated yourself for staring at the phone, your whole life waiting on the ring to prove you're not alone.

Som jag älskar dessa kvällspromenaderna. Jag kanske sa det även igår, jag vet inte. Men isf säger jag det igen. Dom är ljuvliga. Jag, Theo och musiken. Bara vi. Och mörkret förstås. Det är då jag lever. Då jag njuter. Då jag trivs. Just då.

Det här här den bästa tiden.