Nu när jag varit hemma har jag bara suttit vid datorn, varit ute med vovve och kollat på Raise your voice, en mycket bra film som man får fulgriiin till... ;)
Får bra lön! Undra vad man ska göra av alla peninga... Alltid hittar man väl nåt, och i annat fall får väl lite gå till körkortet... borde få nån räkning snart tycker jag...
Snart är det jul.
Imorgon ska vi käka middag med Anna o co, hos mamma, eftersom dom inte ska vara med på julafton så. Har även lovat att färga morsans hår, så det är väl bara att hålla det. och så på onsdag blir det att packa och ha mys med lillasyster och mamma. sedan är det torsdag, julafton, och då blir det väl ännu mer mys, och sedan börjar arbetshelgen! hahaha... detta går fort, och jag har kommit på en sak, på onsdag är min sista långa dagstur, sedan blir det bara två stycken på fem veckor och dom har jag satt ut i början av februari, hur skönt är inte det... frågan är ju bara vad man ska göra av all denna fritid, kanske man har mer ork och lust till att göra nåt då! hoppas på det!
Så här i juletider så tänker jag ganska mycket på min pappa. och därför är detta dagens låt: Kent - M
Du faller handlöst framför mig
på din väg mot okända land
Och när din sjukdom tagit dig
ska jag ge någon gata ditt namn
Tar fram vår kamera
Tar ännu en bild
Där du bara ler och ligger still
Det verkar så enkelt vännen
Ändå är det så obegripligt svårt
Ja, det verkar så enkelt vännen
Men ingenting i denna världen var
väl någonsin lätt att förstå
Jag tog en roll när du blev sjuk
En roll som krävde hårdare hud
Min kraftreserv den tar snart slut
Som min tro på en ingripande gud
I ditt stora hjärta börjar slagen bli små
Och du rör min kind så jag förstår
att det bara är timmar tills du går
Fem steg bakåt, två steg fram
På lite håll liknar det dans
Och i drömmen håller du i min hand
Det verkar så enkelt vännen
Ändå är det så obegripligt svårt
I en värld byggd av män för männen
Där ingenting har något värde
Utom minnet av allt som var vårt
på din väg mot okända land
Och när din sjukdom tagit dig
ska jag ge någon gata ditt namn
Tar fram vår kamera
Tar ännu en bild
Där du bara ler och ligger still
Det verkar så enkelt vännen
Ändå är det så obegripligt svårt
Ja, det verkar så enkelt vännen
Men ingenting i denna världen var
väl någonsin lätt att förstå
Jag tog en roll när du blev sjuk
En roll som krävde hårdare hud
Min kraftreserv den tar snart slut
Som min tro på en ingripande gud
I ditt stora hjärta börjar slagen bli små
Och du rör min kind så jag förstår
att det bara är timmar tills du går
Fem steg bakåt, två steg fram
På lite håll liknar det dans
Och i drömmen håller du i min hand
Det verkar så enkelt vännen
Ändå är det så obegripligt svårt
I en värld byggd av män för männen
Där ingenting har något värde
Utom minnet av allt som var vårt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar