15 november

Jag tror det är dags att ställa bort cykeln nu. Jag var på väg hem från gymet och affären. Jag har en stor park intill mitt hus, det var väl omkring 100 m kvar till min ingång och jag viker av upp mot trottoaren, en liten skitkant förstör allt ihop, känner hur cykeln viker sig och pladask så ligger jag där på marken. Är uppe på två ynka sekunder tror jag, en man står i parken med sin hund och kollar på mig. Min tanke går först till min kamera, måtte den inte ha gått sönder, sedan blir jag förbannad för att mitt mjölkpaket som jag just handlat har gått sönder och all mjölk rinner ut på marken. Förbannad som jag var så gick jag sista biten hem, men jag hann inte hela vägen förrän mannen i parken går i samma riktning och jag hör "det där kunde ha gått illa" (varför ska han måsta komentera det, jag vill bara glömma att han sett vurpan) och jag kontrar lite irriterat "ja, men nu gjorde det inte det", "du gjorde inte illa dig?", "nej, jag gjorde ju inte det", men egentligen så gjorde det ont, men det låtsas man ju inte om.



Det är nog dags att ställa bort cykeln för i år, nästa gång kan det ju faktiskt gå riktigt illa.


Men det enda som skadade sig var mjölkpaketet så jag får traska iväg och köpa ett nytt, glömde dessutom att köra krossade tomater. Min armbåge tog lite skada också förresten.

Min skadade armbåge


det är här jag börjat träna, jobbets gym

Ciao